Sofia
Projektledning inriktning spel
Academedia
Handledare: Louise

RöHSSKA MUSEET
”Röhsska Museet är Sveriges enda museum för Design, konsthantverk och nu mera även mode. ”
- Guidernas standardcitat

Presentation av museet
Röhsska Museet ligger beläget, lite undanskymt, mellan pampiga Ny-stil-byggnader och storväxta alléträd. Till Skillnad från de andra husen i ljusa nyanser och många utsmyckningar är museet, om man inte tar tid att studera det noga, en väldigt enkel byggnad. Men den som ställer sig lite närmare och undersöker fasaden kan se små inristningar i tegelbrickorna. Lustiga små krumelurer och bakom en utav Fu-hundarna finns tre kronor. Fu-hundarna som finns placerade utanför den tunga porten, är en slags blandning mellan hund och lejon. Dessa är dock inte äkta, utan de riktiga Fu-hundarna befinner sig på samma våning som den asiatiska utställningen.
Museets namn kan lätt misstolkas som ett dåligt göteborgskt uttryck för ordet rysska. Flera vänner till mig har frågat varför detta namn? Detta namn har uppkommit av att de var två bröder, bröderna Röhss som skänkte stora summor för att museet skulle byggas, Museet namngavs helt enkelt efter dessa två generösa herrar.
För att återgå till själva byggnaden, är den tänkt, utav arkitekt Carl Westman, att vara Göteborgs skattkista. Med lite fantasi kan man se att byggnaden inte är helt olik ett sådant objekt. Byggnaden må vara väldigt enkel och symetrisk på utsidan, något som inte gäller på insidan där allt går i alla möjliga riktningar. Inget rum är det andra likt och det tar tid att lära sig hitta.
Vad museet har att visa är dels de permanenta utställningarna, där ingår Asiatiska utställningen med den store guden Pu Tai som hälsar besökarna välkomna. 1700-talsutställningen där föremål från nämnd period har blandats med moderna designobjekt, för att jämföra vad dagens designers tar som inspiration från dåtiden.
1851 hölls den stora världsutställningen i London, En av de andra permanenta utställningarna på museet behandlar föremål från det årtalet och fram till idag. Från en 1700-talsstol i papier mache till ett haute coutore-plagg av Jean Paul Gaultier
De temporära utställningarna som varit under den tid jag praktiserat på museet är bland annat Gabor Palotaís Odysseus, New danish ceramics och Gert Wingårdh.

Mitt mål för lärande
Mitt mål, från början var enkelt: Jag ville ha erfarenhet av arbetslivet, något som jag inte har så mycket av än. Tack och lov fick min handledare mig att ändra inställning lite och därför preciserade hon dessa mål lite mer.
• Få insikt och utvärdera Röhsskas pedagogiska verksamhet.
• Inhämta material till kommande lektion om tv-spel.
• Planering av workshop för allmänheten
Punkt ett ordnades på så sätt att jag fick följa med på diverse lektioner med olika guider för att se hur de arbetade och framför allt deras olika tekniker för att fånga upp intresse och samtidigt lära ut. Jag började uppleva att det fanns en slags Röhssk anda. Det hjälpte mig i mitt arbete att inhämta material. Museet är enligt min uppfattning mer intresserat av själva iden bakom än statistik och fakta.

Mina Arbetsuppgifter
• Följa med på lektioner och visningar, använda sin utbildning och kunskap i materialhämtningen. Regelbunden avstämning och planering med sin handledare.
Det mesta utav jobbet, materialhämtning och skrivande, gjorde jag hemma. Det fanns inte plats på museet. Lektionerna var guldkorn! Inte bara att lära sig så mycket, utan också att få perspektiv på det hela. Att se små barn diskutera samhällsnormer. Gymnasieelever som lär sig etikett a la sjuttonhundratal. Men självklart en massa mer. På senare tid har jag fått hänvisa till saker jag lärt mig på museet när jag fört samtal med goda vänner och så gjorde jag ett armband också. Det blev väldigt populärt.

Hur jag fungerade i projekten
Jag är jag. Ombytlig. I det här fallet hade jag säkert kunnat vara mer på hugget känner jag nu såhär efteråt. För det blev relativt mycket diskussion mellan mig och min handledare, även om hon ofta var nöjd, vilket glädjer mig otroligt. Personligen har jag ändå känt att det alltid gått att göra mer. Tv-spelshistoria är förvisso en betydligt mycket större värld än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Men trots allt jag läst är jag definitivt ingen expert och jag tror att det är där som saker och ting gör mig missmodig. Jag har studerat men jag kan fortfarande bara ett litet fragment utav det och jag har ingen direkt koll på dess värde heller.
När det gäller lektionerna visste jag inte riktigt hur jag skulle förhålla mig. Dels hade jag fått anvisningar att håll mig i bakgrunden, jag ska självklart inte stå och trängas med lågstadieelever runt en monter. De har trots allt förtur att se museiföremålen. Jag skall heller inte vara ett stressande element. Men samtidigt kände jag att det blev fel någonstans. Jag ville känna mig mer delaktig och ibland, sällan dock, blev jag det.

Kontakten med min uppdragsgivare
Jag och min handledare hade kontakt dels via diverse möten vi planerade in, dels genom det att vi ofta krockade på museet och självklart vi mejl och telefon. Vi hade ungefär ett till två möten i veckan på ca en halvtimme per möte.

Slutgiltig reflektion
Som tidigare nämnts, på grund av vissa omständigheter var jag inte fullt så aggressiv i mitt arbete som jag hade önskat och som jag vet att jag kan. Dels på grund av sjukdom i början, som jag inte vet vad det berodde på. Även hundar var sjuka vilket var ett oroande element. I slutet av det hela kom införskaffandet av pojkvän som inte gjorde min arbetsförmåga bättre precis, även om han hjälpte till en del. Å andra sidan har jag haft grymt kul! Jag har lärt mig oerhört mycket, både sådant som hör till museets visningar men även vad jag skall tänka på nästa tillfälle som jag praktiserar. Jag har nu fått en dos av arbetslivserfarenhet.