You are currently browsing the category archive for the 'trams' category.
Ibland tänker man dumma tankar när man diskar. Som emergens. Emergens är jätteroligt att tänka på.
Tidigare nämnda jättemärkliga ord (emergens) är i vissa fall ett favoritämne bland spelutvecklare och spelare. Åtminstonne på min utbildning.
Det betyder att något blir, på grund av vissa regler, något man inte trodde skulle bli. Exempelvis, det enda som är roligt i the Sims i slutändan är att ha ihjäl sina gubbar och gummor på de mest kreativa sätten.
Jaja, det jag kom att fundera på är om internet en dag skulle få en regering (för att det kanske skulle emergera till det). Hmm, vet inte vad jag tycker om det… Däremot dök en annan tanke upp. Skulle Internet kunna bli en monarki (för att det från regering sen kanske emergerar till monarki)? Det är juh heltokigt! Tycker jag nu iallafall. Får se vad som händer sen (saker kan juh emergera åt alla möjliga håll).
Om det någon gång finns möjlighet att kandidera som prinsessa av internet tänker jag göra det (mitt slagord får väll bli något i stil med ”för att jag är söt (och snäll)”). Det måste juh förstås vara på rätt grunder, jag vill inte vara en orättvis och grym härskarinna.
Tänk vad fiffigt! Till skillnad från kronprinsessan Victoria som är prinsessa över si och så många invånare, så skulle jag vara prinsessa över x antal användare! Det är en enorm skillnad. Invånare = passivt, användare = aktivt.
Enda trista grejen är väll att internet inte syns på kartan, så jag har ingen krussidullig landyta att skryta om… och vad skulle de diplomatiska förbindelserna till virtuella världar bli? Är de utbrytarstater?
Äh! Det finns alltid tokstollar som ska komma på sånt där som jag kom på nu, fast deusstom göra något utav det. Säkerligen kommer någon amerikansk tv-show dyka upp med ämnet i åtanke och 10 deltagare som tävlar…
Jag inte så pigg heller på att reta upp folk, det är liksom inte värt det i detta fall. Ämnet härskare kan vara rätt känsligt för vissa, och att såra någon för att man vil ha en titel tycker jag iallafall är fel. Men en sak..:
Jag ropar härmed ut mig själv , Fia af Fjaeder, till prinsessa av fjaederfia-bloggen!
Fia af Fjaeder – culture angel and spring spreader.
Jag är rätt road av att läsa statistiken som finns över min blogg. Dels är det väldigt många som är intresserade av att läsa om burlesqueklubben Tip The Velvet…
En av dessa läsare var inte så intresserad av att läsa inlägget på svenska, antagligen för att det fattades grundläggande kunskaper om det svenska spårket. Denna person valde istället att använda Googles översättningsfunktion. Självklart blir jag intresserad av detta och börjar själv läsa igenom bloggen via översättningssaken…
- EA EA EA EA! EA so much that no one can think as much as you! Vad bloggandet går ut på: funderingar
Det mesta är nonsens. Meningsbyggnaderna är hopplösa och en hel del ord översätts fel (filur) eller inte alls (skafferiet). Sedan dyker förstås dilemmat med ordet Parlinotomte upp…
Parlino-plot destiny …
It talks about marketing in schools. Advertising: is, in many cases cruel annoying, but no advertising is grassland so annoying that Parlino ..?
Yesterday, at Kaivopuisto lunchtime in Gothenburg, awarded to the out Parlino-elves to the right and left. Yellow plastic.
I had a brownie …
Ulf was a little small, irritated at me when I told him I received the land. It will not be left in the morning … I wanted to have the site … You will understand why I took the land when I have told you about my brilliant idea. Parlinotomtens öde
Det känns som om Google vill få mig att framstå som någon slags okänslig erövrare….
Så här har första tecknet på det artat sig på lilla tomten….
Mustasch med fransiga toppar
Skulle ringa sjukhuset för att förnya några recept. De visste inte riktigt när växeln på mottagningen skulle öppna. Den var tillfälligt stängd på grund av personalbrist. Jag tänkte ”om jag dör, så är det för att sjukhuset har personalbrist”.
Slängde ihop ett småargt mail sen. Fick svar några timmar senare, men hur förklarar de att jag får hämta ut medecinerna först om fem dagar?
1,2,3
Iallafall, när jag satt där och ringde och ringde och mekaniska tanten svarade och svarade (stackars henne vad enformig jag är), så upptäckte jag att jag inte vart så noga med att ställa klockorna på rätt tid. Är det därför jag kommer sent på morgonen?
Det talas om marknadsföring i skolan. Reklam: är i många fall grymt irriterande, men ingen reklam är väll så irriterande som Parlinos..?
Igår, vid Brunnsparken, lunchtid i Göteborg, delades det ut Parlino-tomtar till höger och vänster. Gul plast.
Jag fick en tomte…
Ulf blev lite smått irriterad på mig när jag berättade att jag tagit emot tomten. Den kommer inte att vara kvar på morgonen… Jag ville ju ha tomten… Du kommer att förstå varför jag tog tomten när jag har berättat om min geniala idé.
Trägubben och Parlino-tomten gör upp bakom fåtöljen
Min geniala idé är att man måste ha något i hemmet som man tycker riktigt illa om. Föremålet kanske inte behöver stå framme, men det bör vara lätt tillgängligt. Vad jag ska göra med tomten är att om (OM) jag blir riktigt arg någon gång så ska jag busa rikigt elakt med honom, som att måla en ful mustach eller sätta en elak lapp på ryggen. Hellre det än att slänga soffkuddar runt omkring mig.
Vända något negativt till något kreativt och därmed positivt.
Kom dock ihåg trogna läsare att får man ett problem som gör en riktigt upprörd. Visst, ta ut ilskan på den gula plasttomten men se också till att göra något åt problemet när ni väl känner att ni orkar och har omdömmet att göra så.
Det diskuterades åter igen den så kallade ”meningslösheten” med bloggandet, aporopå att sällskapet precis hade suckat över ett inlägg de läst. Till slut säger en part till en annan, en pik för att få slut på tjatet.
- men då får du juh tycka något. Skriv en kommentar!
- tyck tyck tyck tyck! Tyck så mycket att ingen kan tycka lika mycket som du!
En massa läsare
I WordPress finns en jättekul funktion där man kan se statistik över diverse saker. Vilka länkar folk klickar på för att komma till bloggen, vilka länkar de sedan trycker på i bloggen. Vilka inlägg de läser och på vilka sökord de hittar hit. En hel del utav de där sökorden är tankeställare ”… kan det där få en träff på mig..?”, en del är fullträffar; det finns många ute i världen som vill veta mer om mood boards.
Nu blir det ju förvisso lite övervakarsamhällegrejs över det, men tack och lov är alla anonyma iallafall.
Det finns självklart också en funktion där man kan se hur många som besöker bloggen. Det kanske inte är några astronomiska siffror men jag blir ändå grymt förvånad och jättejätteglad. Det lite mer aktiva skrivandet den senaste tiden har tydligen givit resultat… I december var ni 105 besökare, i januari var ni hela 214 och på åtta dagar, nu i februari, har bloggen redan uppnått 63 besökare!
En väldigt bestämd herre
Nu är det kanske så dock att 30% av dessa besök utgörs av min fan club… Men jag tänker fortsätta vara glad för det ändå! Punkt slut.
Även om statistiken säger att det är fler, så är det bara en som syns: Erik!
Erik!
Erik läser min blogg regelbundet och kommenterar så fort han har ngt att säga. När jag frågar honom om varför han läser min blogg så svarar han: ”för att du inte skriver vad du har gjort under dagen, eller vilka kläder du har på dig.”.
Nytta!
Erik må ha en bula i pannan men det är bara ett tecken på hans hjältemodighet (när han ramlar dumt). Så det här inlägget är dedikerat till min enda trogna läsare som ständigt våldgästar oss och diskar i köket.
Han har nu fått äran att bli förevigad på internet
Jag har själv ingen direkt erfarenhet av det, till skillnad från mina jämnåriga. I brist på digitalkamera genom livet (eller för vissa, substitutet: mobilkamera) har det varit rätt svårt för mig att som de flesta att ta en massa egofoton. Dock har jag hittat en jätterolig funktion i PS3spelet Little Big Planet som skänkt mig just något att mätta denna hunger med. Mängder av egofoton tas på min avatar, i en massa roliga poser. Tre sekunder (knappt) har man på sig att från knapptryck pricka in rätt pose innan det blixtrar till och bilden är tagen. Märk då väl att kontrollerna kan vara lite luriga, har du stått och förberett en pose är det inte helt säkert att den får vara kvar, en lutning med ena handen och min Sackgirl kollar åt ett helt annat håll. Sak samma för det, så gott som alla bilder blir bra och mängder av egofoton blir det! Debbie/Rödluvan och Vargen (namnen på min Sackgirl) viftar med ett trollsspö, ser vampyrig ut, gör en hip hop-pose o.s.v. Ibland har jag till och med vart med om att hon blundat när bilden tagits! Sådant många säkert gjorde på skolfotograferingen…
-
- Debbie blundar
-
- pose
-
- cool
För det är väl lite väl tidigt i min bloggkarriär att av ett företag, skicka produkter, till mig, för att få PR?
Jag har alltså lyckats dubblera mitt mobiltelefonförråd till det dubbla! Då inte från en till två, utan två till fyra.
Vi börjar med lite historia.
I min ungdomsdagar (när jag var typ 15) fick jag min första mobiltelefon utav mina föräldrar i julklapp. En nokia jag skulle ha utifall jag förvirrade bort mig någon gång i den stora farliga staden. Telefonen skulle alltså användas i nödfall. Med tanke på hur mycket den påminner om en leksakstelefon, så var det också bara i nödfall som den användes. Jag pyntade den med klistermärken för att markera för telefonen att stackarn aldrig kommer att tas seriöst. Kontantkortet var nästan alltid tomt…
-
- Leksakstelefonen, framsida
-
- Leksakstelefon, rygg
-
- Röda Nummer Ett
-
- Blå Samsung
-
- Mystisk på-köpet-köpet-telefon
Så en dag, när pengarna på telefonstackarn är slut och jag befinner mig i ett sådant där hopplöst nödfall av att behöva ringa för att komma hem, spatserar jag in i en utav telenors butiker (min leksakstelefon var ursprunligen vodaphone, men blev då senare telenor av någon affärsförändringsanledning). Vips har jag min nya, betydligt flashigare, röda telefon (fortfarande grymt b för att vara mobiltelefon av den generation) i handen. Telefonen ingick i det abonnemang jag startade upp då, för två år sen. Betalning gick ut på en månadskostnad på 99 kr som jag dessutom skulle kunna ringa för.
Två år senare och min lilla röda har vart som hand i handske för mig. Känns sorgset att lillan skall behöva gå i pension, hon som ändå blivit så personlig, så mycket ”jag”. Men, men, abonnemanget skall förlängas och då ingår en ny telefon. Trots allt har ju lilla röda börjat dra benen efter sig den senaste tiden.
Jag ger mig ut på jakt efter en ny kamrat och erbjuds två olika alternativ på telefon som jag kan få med på köpet av förlängning i 24 månader. Då Ulf redan är innehavare av ett exemplar av alternativ ett, som visas för mig, siktar jag mig in på alternativ två: en blå samsung.
Den blå samsungtelefonen är slutsåld. Vart jag än vänder mig finns den inte kvar på lager, tills en av alla dessa trevliga butiksföreståndare (jag blir alltid väldigt väl bemött på i dessa butiker, vad jag har erfarit hittills) hänvisare mig till internet, där finns dessutom ett bättre erbjudande, endast 12 månaders bindetid. Den blå är trots allt inte lika charmig som den röda, jag orkar nog inte stå ut med den i två år… Samma kväll fyller jag i kontouppgifter för beställning av förlänging av abonnemang och rätt telefon.
Idag kom min beställning!
För att på något sätt visa hur förvirrad jag blev av att öppna paketet kan jag förklara det såhär.
Jag har alltså förlängt ett abonnemang hos telenor med 12 månaders bindetid, för detta får jag en gratis telefon på köpet, som jag dessutom har valt ut av de alternativ som fanns att tillgå. På köpet av min beställning får jag dessutom en gratis nokiatelefon och ett kontantkort.
I min postordes står alltså en förlängning av abonnemang, en blå samsung, en svart nokia och ett kontantkort. Allt detta har jag också fått. Men? var kom nokian och kontantkortet ifrån?
Jag har vänt mig till kundsservice, för detta kan ju bara betyda att det finns en stackare någonstans i Sverige som inte fått sin nokia med tillhörande kontantkort. Kundservice säger tvärtom, telefonen ingår samt kontantkort. “Ja du tecknade dig för ett erbjudande där man får med en kontantkortstelefon. En Nokia 1650.”
Vad som nu är meningen med att jag, utöver mitt abonnemang, dessutom skall sitta på ett kontantkort, det vet jag inte. Förlust eller vinst för telenor..? Någonstans känns det som att det är att hälla grädde på moset. Visst, jag har en extra telefon om något skulle hända med den blå… men…
Är man riktigt konspiratoriskt kan man ju tro att det är något fel med samsungtelefonen. Att den kommer sprängas och färga min väska och allt dess innehåll svart av sot och att det är därför de skickar med nokian, som tröst. Jag tror inte så illa dock… Jag är väldigt snäll…
Vi läser PR och marknadsföring just nu på utbildningen. Detta är inte på något sätt ett slags PR-skriveri för Telenors väl. Jag funderade på att byta ut företagsnamnet till telefonbolaget, men kände att detta då kunde skapa förvirring etc.
Eftersom jag är en oerhört förvirrande person fick det helt enkelt bli så här.
