Okej, jag visste inte vad jag skulle ha för titel på det här inlägget, men det måste ändå vara därför jag tänkte på det. Jo, jag kom på att det måste vara nästan samma sak, att vara projektledare som att vara jultomte. Man ger mycket men får väldigt lite tillbaka.

För de som inte riktigt hänger med… Alltså, projektledaren skall uppmuntra och motivera sina medarbetare att jobba vidare, fast vem uppmuntrar projektledaren? Precis som jultomten, vem ger julklappar till honom?

Jag tycker att det är en rätt fin tanke…

Tyvärr hände det som inte fick hända. Parlinotomten försvann. Det var under en fest hos oss, för två veckor sedan, som någon vandrade iväg med tomten och placerade honom på okänd plats i studenkorridoren. Men det var inte förrän idag (när jag råkade läsa Ulfs handstil fel och fick fram krossade tomtar när det egentligen stod krossade tomater) som jag kom på att han kanske aldrig återvände och tyvärr verkar så också vara fallet. Parlinotomten syns varken till här i lägenheten eller i resten av korridoren längre. Kanske hittade han en fristad hos någon av våra grannar. Kanske blev han trött på livet och slängde sig utför balkongen…

Hur ska sagan fortsätta? Vad blir mitt nästa irritationsobjekt?

Någon som vet vart han tagit vägen?

Den här sommaren har varit en väldig stormig sommar. En av de stormigare dagarna, jag hade jobbat och fått väldigt lite tid till att slappna av, drabbades jag plötsligt av en extremt stark rädsla. Min stora skräck för Mårran högg plötsligt tag i mig!

Jag vet inte om det var för att jag helt enkelt var för trött, men det var himla jobbigt att känslan av att Mårran var i närheten var så påträngande och jag lyckades dessutom jaga upp mig själv riktigt rejält…

Som barn tyckte jag att Mårran var det värsta som fanns. Det tyckte jag länge. Allt annat var småpotatis i jämförelse med köldmonstret. Vampyrer och varulvar går juh att skydda sig mot… och dinosaurier, så länge de inte kan simma bort från den där ön är juh allt lugnt och är man bara försöiktig och ser till att man inte fastnar i rulltrappor kommer man inte att sluta som en köttslamsa. Men Mårran, hon bara får för sig att dyka upp. Går rakt på sak och lämnar inte stället förrän hon är nöjd. Hon står där stadigt och morrar. Ingen kan rubba henne, då fryser man till is! Sen när hon väl har bestämt sig för att sticka lämnar hon ett hotfullt meddelande som ekar i vinden, ett löfte om att hon kommer att komma tillbaka…

Alldeles där jag bodde, när jag var i lågstadieåldern, fanns det en backe. Där stod Mårran alltid och lurade. Om man inte skyndade sig förbi den där backen kunde man råka riktigt illa ut. (jag har ett minne av att någon av mina lekkamraters föräldrar utnyttjade detta och spelade ett fult spratt på oss mindre. FY!).

På hedersplatsen hemma hos min farmor hänger avbildningen, så att farmor vet vem hon inte ska öppna dörren för:

Det kanske är svårt att tänka sig att Tove Jansson har skapat ett av de värsta skräckmonstren som finns…

Ibland tänker man dumma tankar när man diskar. Som emergens. Emergens är jätteroligt att tänka på.

Tidigare nämnda jättemärkliga ord (emergens) är i vissa fall ett favoritämne bland spelutvecklare och spelare. Åtminstonne på min utbildning.
Det betyder att något blir, på grund av vissa regler, något man inte trodde skulle bli. Exempelvis, det enda som är roligt i the Sims i slutändan är att ha ihjäl sina gubbar och gummor på de mest kreativa sätten.

Jaja, det jag kom att fundera på är om internet en dag skulle få en regering (för att det kanske skulle emergera till det). Hmm, vet inte vad jag tycker om det… Däremot dök en annan tanke upp. Skulle Internet kunna bli en monarki (för att det från regering sen kanske emergerar till monarki)? Det är juh heltokigt! Tycker jag nu iallafall. Får se vad som händer sen (saker kan juh emergera åt alla möjliga håll).

Om det någon gång finns möjlighet att kandidera som prinsessa av internet tänker jag göra det (mitt slagord får väll bli något i stil med ”för att jag är söt (och snäll)”). Det måste juh förstås vara på rätt grunder, jag vill inte vara en orättvis och grym härskarinna.

Tänk vad fiffigt! Till skillnad från kronprinsessan Victoria som är prinsessa över si och så många invånare, så skulle jag vara prinsessa över x antal användare! Det är en enorm skillnad. Invånare = passivt, användare = aktivt.
Enda trista grejen är väll att internet inte syns på kartan, så jag har ingen krussidullig landyta att skryta om… och vad skulle de diplomatiska förbindelserna till virtuella världar bli? Är de utbrytarstater?

Äh! Det finns alltid tokstollar som ska komma på sånt där som jag kom på nu, fast deusstom göra något utav det. Säkerligen kommer någon amerikansk tv-show dyka upp med ämnet i åtanke och 10 deltagare som tävlar…
Jag inte så pigg heller på att reta upp folk, det är liksom inte värt det i detta fall. Ämnet härskare kan vara rätt känsligt för vissa, och att såra någon för att man vil ha en titel tycker jag iallafall är fel. Men en sak..:

Jag ropar härmed ut mig själv , Fia af Fjaeder, till prinsessa av fjaederfia-bloggen!

Tillägnat min mor egentligen som inte kan slita sig från flashspelen på internet. Men jag kan lika gärna bjussa på det här tipset till resten av världen, eller iallafall den lilla skaran läsare som finns. Här kommer ett flashspel inte ens jag kan slita mig ifrån.
Yosumin
OBS! Viktigt att ha ljud på, annars missar man typ halva poängen.

För de som vill ha lite mer flashig (ingen ordvits) vara finns den andra flashigare Yosumin-länken

Den flashigare varan är dessutom på engelska så man slipper gissa sig fram. Det är en trialversion som är värd att testas då den ger lite djup till ett spel som annars är rätt simpelt. Dock har de i något slags försök att göra spelet mer internationellt, antar jag, tagit bort den jättecharmiga engrishen.

Jag beodrar er att ha skoj!

Ibland önskar jag att jag var en annan typ av människa. En den, eller det. Inte Kvinna. Inte man. Inte 50 % i ett kärleksförhållande eller en pusselbit i en relation.
För det är det jag är trött på. Jag är trött på att inte kunna umgås normalt med folk utan att det blir ett himmla missförstånd där folk får för sig att jag flörtar med dem bara för att jag uppskattar diskussionämnet. Annat skräckscenario för mig är också väninnor som får för sig att jag plötsligt skulle vara intresserad av vissa killar för att jag skrattar åt deras skämt. Lägg av! Ta det för vad det är istället! Någon drog ett skämt: Jag tyckte skämtet var roligt = Jag skrattade. Sak samma om personen i fråga, som drog skämtet, hade varit kvinna eller man! Skämtet är fortfarande roligt…

Sådant här har jag stört mig på i princip hela mitt liv. Hur ska jag bete mig för att killen jag umngås med inte ska få för sig att jag är intresserad av en relation med honom. Hur ska jag bete mig för att andra tjejer inte ska resa ragg mot mig för att jag uppskattar ”fel” persons sällskap.
Ännu värre tycker jag att det är när folk inte respekterar att jag faktiskt har en seriös relation. Jag är förälskad. För mig är det väldigt allvarligt. Inget att skämta om. Jag vill att den person jag älskar ska känna sig trygg med mig. Han ska inte ha några tvivel alls på mig och tack och lov så har han inte det. Men det blir himla jobbigt när folk tvunget ska övertolka. Det är för mig förnedrande att folk kallar mig sådant som ”lättfotad” etc. För det är inte min målsättning att vara det. Jag vill vara hängiven den jag älskar och säger någon att jag inte är det får jag bara ännu mer prestationsångest än vad jag redan har. Ska jag inte kunna kommunicera med den manliga befolkningen över huvud taget?!

Snälla! Säg inte att jag är den enda i världen som irriterar sig på det här. Säg inte att alla i hela världen är idioter med bara en enda tanke i huvudet!
Kanske kommer min sprudlande glädje och allmänna hundbeteende alltid att komma ivägen för mig… Synd… Eftersom jag tycker om att vara glad, le, uppskatta och skutta runt och sånt…

Jag samlar här en komprimerad text ur den LIArapport som skrivits under sommaren…

LIArapport 2009
Göteborgs Stadsbibliotek, Dynamo
- Varning för mängder av skryt!

LIAperiod 3
16e Mars 2009 – 26e Juni 2009

Bibliotekets hemsida: http://www.goteborg.se/wps/portal/bibliotek

För den som missat ett av de fyra stora tegelhusen på Göteplatsen så är Göteborgs Stadsbibliotek…
Den byggnad med stor entré som inte ligger direkt mot Poseidon. Mer bestämt på adress Götaplatsen 3.
Det hus med störst och flest fönster.
Den enda byggnad på götaplatsen där det faktiskt står Bibliotek på tegelväggen.

Den byggnad där flest folk går in och ut. (inga plötsliga försvinnanden här inte)
Den byggnad (borträknat glasskiosken) som är närmast belägen järntanten som alltid har färska blommor i handen (kallad Karin Boye i folkmun).
Den arbetsplats där man kan hitta de skönaste arbetskamraterna som finns enligt mig!
En bra arbetsplats att testa sina förmågor på och utveckla sig själv.
Nära till allt!
Inte ljudisolerat när studenterna firar…
… men när kidsen spelar Guitar Hero World Tour hörs ingenting i resten av byggnaden…

Sammanfattning
Göteborgs Stadsbibliotek har sedan länge planerat att möblera en tom yta i byggnaden till en samlingplats där unga människor kan mötas och utöva sina intressen. Jag har fått ta del av det här projektet. Det har inneburit en hel del spännande och intressanta uppdrag och händelser. Jag har fått lära mig mycket och utvecklat mina färdigheter. Jag har fått stå ut med killar som tycker att tjejer och tv-spel inte går ihop och jag har fått beundrarbrev av Twilightfans som tycker att jag har gjort dem lyckligast i världen.

Göteborgs Stadsbibliotek
Stadsbiblioteket i Göteborg har funnits ett bra tag, förvisso under lite andra namn som folkblibliotek och så vidare, men den byggnad som står där idag uppfördes först på 60-talet. Det är en kommunal verksamhet med många ”kunskapstörstande munnar att mätta”. Vem som helst kan låna böcker helt gratis. De flesta aktiva biblioteksbesökarna är kvinnor över 60 år. Med dynamo har man försökt vända allting och även locka till sig den minsta gruppen: unga killar.

Mål för lärande
Mina mål för lärande har varit svåra att fastslå. Dels för att jag inte från början varit helt säker på vad jag skulle få för uppgifter. Dels för att jag helt enkelt tycker att det är svårt att ställa upp mål när jag inte alls vet var jag befinner mig när målen skall vara nådda.

Ordna ett målgruppsanpassat event.
Jag har ordnat ett målgruppsanpassat event. Twilight Night blev lyckat. Då var målgruppen Twilightfans och de flesta var flickor i åldrarna 12 till 17.

Hitta en standard för arbetstruktur.
Jag har inte hittat en standard för arbetstruktur. Det skiljer sig från projekt till projekt. Det enda jag vet är att jag vill koncentrera mig på en sak, anteckna mycket och slutföra arbetet på ett bra sätt där slutresultatet blir så bra för så många som möjligt så att alla är nöjda. Över lag kan jag ändå påstå att jag använder mig mycket av nulägesanalyser och WBS:er.

Samarbete med förening. Hitta en standard för hur jag jobbar med föreningar.
Att samarbeta med föreningar har varit något oerhört lärorikt. Mycket på grund av hur föreningar är uppbyggda och på hur de fungerar. Ofta upplever jag att det finns någon slags hierarki som bör respekteras. Sen är det också alltid bra att anpassa sitt arbete efter hur de vanligtvis jobbar.
Jag har nu som standard att alltid utse en kontaktperson. Jag måste också alltid vara steget före och uttrycka tydligt vad jag gör och framför allt vad jag inte gör åt föreningen.

Mina arbetsuppgifter
Jag har jobbat enbart i olika projekt. Allt från att fixa fika till inköp av spel.
Jag har dels fått ta tag i uppdrag andra givit mig, dels fått starta egna projekt som jag tror att biblioteket kan ha nytta utav.

Hurdan var jag i projekten?
Jag har försökt hålla mig så mycket på projektledarrollen som möjligt. Istället för att ta beslut åt andra har jag försökt lyfta fram information för att hjälpa andra att fatta beslut åt sig själva. Jag har försökt att alltid ge så mycket positiv feedback som möjligt och alltid försökt se möjligheter. Shelling och spelteori har alltid varit något jag återkopplat till.

Ibland har jag när jag har kännt att det har behövts varit mer instruerande i mitt arbete med andra människor. Ibland har jag fullt litat på att folk klarar sina uppgifter själva, eftersom detta är den bästa motivationen enligt mig, det har jag då också sagt.

Jag har mer och mer använt mig utav olika projektmetoder. WBS, CPS och nulägeanalyser är standard nu förtiden. Även SCRUM har blivit en kär vän.

Twilight Night – En oförglömlig kväll!
Lärdom. WBS är jättebäst!
På Stockholms Stadsbibliotek hade de precis anordnat ett lyckat event runt Twilight, det nya stora fenomenet i vampyrsagan. Nu är det dags för oss att göra Twilightfansen tills glädjesprutande och lyriska hoppetossor.

Eventet skall hållas i Dynamo, i samband med invigningen av rummet och datumet blir 8:e Maj. Vi kollar upp Halmstad bibliotek som också planerar anordna ett Twilightevent. De har bjudit in Henny från B. Wahlströms förlag. Vi tycker att hon kan komma till oss också. Det som dock gör vårt Twilightevent unikt är att jag pushar för att vi desstuom ska bjuda in Jennifer och Stephanie, de är två tjejer som står bakom den största Twilightbloggen i Sverige. Som tack lägger de ut en annons den 21:e April.

På mindre än ett dygn är platserna uppbokade. Så vi anordnar ytterligare en träff som är från klockan 16.00 till 18.00.

I den här länken kan ni läsa alla sköna, lyckliga kommentarer och reaktioner på nyheten att ett Twilight Night hölls i Göteborg.
http://www.twilightsweden.se/2009/04/21/twilight-traff-i-goteborg/

Här finns lite mer positivt att vältra sig i!
http://www.twilightsweden.se/2009/05/18/bilder-fran-goteborgstraffarna/
http://www.twilightsweden.se/2009/05/08/traffarna-i-gbg/#comments
http://www.twilightsweden.se/2009/05/08/framme-i-goteborg/#comments
http://www.twilightsweden.se/2009/05/07/goteborg-i-morgon/#comments
http://www.twilightsweden.se/2009/04/30/nyhet-om-goteborgs-traffen-nu-blir-det-tva-st/

Som ännu en eftereffekt av Twilight Night dök ytterligare en praktikant upp. Nina, som borde vara allas drömpraktikant, var den tjej som föreslagit Twiligt Night. Hon var rätt snabb på att hitta mig i byggnanden och vips hade jag halva handledarskapet över henne.
Jag ville göra Ninas praktik meningsfull så jag satte henne på att göra ett koncept för ytterligare ett Twilightevent. Trots allt är Nina ett av de största Twilightfansen som finns (iallafall som jag känner) så vad är väl bättre än att hon får skapa en Twilightidé? Resultatet blev så lyckat att det nu till hösten, kanske faktiskt kommer att hållas ytterligare ett Twilightevent, som Nina projektleder. Jag har erbjudit henne att vara handledare åt henne i planeringen och hitills har det fungerat bra.

Kontakten med min uppdragsgivare
Till skillnad från mina andra praktikplatser har jag den här gången jobbat med en hel projektgrupp som gett mig svar på tal. Men den yttersta handledaren har ändå varit Maria.

Slutgiltig reflektion
Jag har varit med om en hel del under den här tiden. Framförallt har mitt självförtroende stärkts något enormt.
Bra saker har varit alla kramar och tackbrev jag fått från Twilightfans, uppskattning av kollegor och nya utmaningar med bra resultat (för att jag klarade det ^^). Jag har fått många nya vänner och jag har hittat något som drivit mig och som jag har drivit tillbaka för att det är intressant och kul!

Jag har skapat nya intressanta kontakter som jag hoppas och tror kan ge jobbmöjligheter i framtiden.

Trivia
* Feathers is the thing!
* Tydligen har jag enligt Robin alltid något rosa på mig.
* Twilight Night kom med i GP!
* Jag har fått typ minst 10 förebilder till.
* Jag har allvarlgit funderat på bibliotekarieyrket.
* Cheerleading kanske inte är så dumt…
* Ibland tycker folk att jag är för mycket projektledare och att det skrämmer dem…
* Jag tycker om de här nyckelknipporna med lina som man kan dra ut, jättefiffigt!
* Slottsskogen är ett dåligt ställe att affischera på.
* WBS:er är jättebra!
* Ola är också jättebra som typ allvetande.
* Mina klasskamrater med… När de vet saker.
* Det finns väldigt mycket på Biblioteket.
* Jag blev misstagen för att vara med i en celloensemble som skulle spela i Dynamo.
* Café Chao har väldigt skum varm choklad. Den är besk.
* Ljungans har godaste varma chokladen i stan.
* Jag har blivit alldeles för effektiv på tangentbordet. Mina texter kryddas lite väl mycket med nya ord som ajg, emd, edt, ahr och så vidare….
* Fläkten på 5:an gör ett väldigt bra jobb.

Oavsett vad ni tycker och tänker om mig, så måste jag skryta lite.

Badade idag, så jag brydde mig inte så mycket om smink och håruppsättningar. Trots det, var det senare två tjejer som kände igen mig när de cyklade förbi. Jag hörde ordet Twilight i förbifarten, vände mig om för att kolla vilka de var och ja, de hade stannat för att kolla att det var mig de hade sett. WOW, jag kände mig plötsligt som en diva trots slafsigheten. ^^

Tänk, första gången jag hörde talas om Twilight var för något år sen på ett amerikanskt forum. Då var jag egentligen där på mitt heliga uppdrag att sprida information om växthuseffekten. (En texasbo försökte övertyga mig om att hon inte var rädd för växthuseffekten eftersom gud ändå kommer att ge oss en ny planet när vi har förstört den här…). Att fenomenet Twilight skulle inbringa så himla mycket för mig… WOW!

Härom dagen läste jag min klasskamrat Mikaels inlägg om hur himla dissat spelutvecklaryrket är. Jag måste säga att jag håller med…

Härom dagen ummgicks jag med ett sällskap jag aldrig umgåtts med förut. Samtliga var i min ålder. Det vanliga snacket kommer igång. vad jobbar du med?”.

- Det är sådant de sysslar med idag, dagens ungdom. Bara fördärvar sig i sina spel istället för att göra något nyttigt, som att läsa böcker, baka bullar eller gå på picknick. VA?!

Jag fattar inte det här att man inte kan ta andra personer på allvar bara för att de uppenbarligen sysslar med något som inte är accepterat. För dessa människor var jag bara en person som sysslade med någon slags löjlig lek. Något som dessutom är negativt och dekadent för samhället. MEN FATTA! För mig är det allvar, för mig är det något jag brinner för! Jag har valt att viga mitt liv åt det här för det känns som himla utvecklande och djävligt kul! Jag tror på det här som en framtid. ACCEPTERA DET! Acceptera mig som person… Börja inte behandla mig som en småunge bara för att jag enligt er inte har ett vettigt jobb… För det var så det kändes… Jag kände mig behandlad som en idiot som folk måste tala om vad som är rätt och fel… hur man använder bestick… Och att glass är jättegott…

Det finns säkert fler yrkeskategorier som inte är allmänt accepterade. Det är synd att det skall behöva vara så här…. Att vi inte kan respektera var och ens val av livsöde. För det är ju det vi har bestämt oss att leva för. Att trivas med. Men att vi inte får känna oss stolta för det… Att vi inte får bli tagna på allvar…

Hela grejen har resulterat i ett busstreck mot tomten. Han fick helt enkelt ställa sig i skamvrån och skämmas för att han inte tar folks drömmar på allvar och bara skrattar åt dem istället…

Jaha, tänker ni. Vad är det som är så hemskt med det här då? Ingenting! För idag har varit en jättebra dag och då får till och med Parlinotomten lite kul. För idag har jag fått ytterligare bekräftelse på att jag gör ett bra jobb. Jag har fått choklad av en kollega! En jättestor ask Toffifee (det är den som tyghunden håller i).

Tack, tack, tack! ^^