Dags att öppna en diskussion..?

Jag har reagerat på en sak som hänt sedan jag skrev om att min telefon blev stulen. Dessa inlägg får dagligen många träffar när folk söker på sökmotortermer som innehåller orden ”imei” ”nummer” ”mobil” ”telefon” ”stulen” i olika meningsuppbyggnader. Är alltså telefonsnatteriet ett större problem än vad man kan tro?

Som jag tidigare nämnde i ett av mina inlägg vill diverse företag dra nytta av att man tappar saker. De tar gärna ut en avgift när man hämtar ut sitt borttappade föremål. Men om jag har rört mig genom Göteborg, från Nordstan till Liserberg, hur vet jag då vilken hittegodsavdelnign jag skall vända mig till och hur vet jag ens om mitt borttappade föremål har lämnats in på någon utav de jag misstänker och inte något intillliggande, som en kiosk eller butik som råkar ligga längs vägen mellan och från. Den enes död den andres bröd?

Alltså, har du tur så är det Polisen som hittar din telefon, det vill säga tur om du dessutom skrivit IMEI-numret i din polisanmälan. Oavsett om du skriver IMEI-numret i din polisanmälan eller inte, hamnar telefonen någon annanstans, hittegodsavdelning eller privatperson, så är det rätt kört. Ingen hjälper dig. Undantaget är då om telefonen hamnar hos polisen, förutsatt att du anmält telefon med IMEI-nummer X stulen, så skickar de hem telefonen direkt till din adress.

Det är främst detta jag oroar mig över. Antingen skriver man om lagarna gällande hantering av hittegods. Till exempel att värdesaker behandlas annorlunda och skickas till Polis medans möjligtvis vantar, parpaplyer och dylikt kanske kan få spridas ut över stadens avdelningar för hittegods. Därifrån bringa inkomst åt diverse välvilliga företagare. Eller så besvarar man frågan: vem blir kränkt av att den juridiska ägaren söker upp sin anmält stulna mobiltelefon. Nej, privatpersoner kanske inte ska ha tillgång till någon slags sökfunktion hur som helst (hörde något om hustrumisshandlare), men helt omöjligt kan väll fallet inte vara? Å andra sidan känner jag att jag har svårt att uttala mig då jag inte vet hur det juridiska fungerar.

Jag skulle önska om en diskussion om det här. Dels för att själv få svar på frågor dels för att själv kunna bestämma mig för var jag står… För det har jag egentligen inte kommit fram till… Marinerar mest tankarna som dyker upp runt omkring… men självklart också för att få mer kunskap i ämnet.

Lurigt när telefonen blir stulen…

Som ni kanske vet, speciellt ni som läst ett utav mina tidigare inlägg, så blev jag för nästan två veckor sedan bestulen på min mobiltelefon. Jag hoppades evinnerligt att jag bara tappat telefonen och att någon snäll person lämnat in den antingen till polisen eller till Västtrafiks hittegods.

Telefonen har inte synts till och därför tror jag nu än mer på att den faktiskt är stulen. För inte skulle väll en ficktjuv lämna tillbaka en låst telefon. Nej, tyvärr är jag så fördomsfull mot ficktjuvar att det säkert bara vill djävlas med en, så trots att telefonen är låst och obrukbar, så lämnas den inte in.

Men det finns andra som vill tjäna på att man tappar saker runt omkring sig. Hela den här erfarenheten har bringat ny kunskap åt mig om hur saker och ting står till och framförallt var företag står.

I Göteborg finns massor av olika hittegodsavdelningar. Vilken hittegodsavdelning föremålet hamnar på beror på på vilken plats det upphittats på. Idag gav jag mig en sista gång iväg till Västtrafiks hittegodsavdelning. Ingen telefon. Jag frågar hur deras sammarbete ser ut med Polisen. Trots allt är telefonen polisanmäld och IMEI-numret finns i en databas hos dem. Västtrafik har också en sådan databas som jag har uppfattat det i och med att de frågar efter samma nummer. Det som är lite bra med Polisens är att om telefonen är anmäld stulen, så skickas den hem till den juridiska ägaren direkt. Kan Västtrafik kolla upp mot ett register? Som svar får jag bara att det beror på var föremålet är upphittat. Är telefonen upphittad på en buss, så är det Västtrafik som skall ta hand om föremålet.

Jag vill bara ha min telefon tillbaka… Men det blir inte lättare av att jag skall behöva leta på alla dessa hittegosavdelningar. Hur vet jag var mitt förmål har upphittats? Telefonen behöver juh inte alls bli upphittad på samma ställe som den har tappats.

Enligt lag får upphittaren bara fjorton dagar på sig innan föremålet måste lämnas in på en hittegodsavdelning. Upphittaren har i vissa fall rätt till en lösensumma på tio procent av föremålets värde beroende på var föremålet har hittats. Sammanfattning från Polisens hemsida.

Det som dock kanske stör mig mest är det faktum att det går att spåra en telefon på IMEI-numret via GPS, så som jag har uppfattat det. Men (och säkert av en bra anledning) så får endast Polisen göra detta. Innan dess måste de få godkännande av en åklagare. Här anser jag att saker och ting är lite lurigt. Jag som juridisk ägare har anmält min telefon stulen. Detta IMEI-nummer är registrerat på mig. Jag vill veta var MIN telefon är. Dett är alltså på sätt och vis ”mig” jag vill att de letar upp…

Varför jag anser att det borde vara lättare att få leta efter en telefon är dels. Jag vet inte vilken hittegodsavdelning den kan ha hamnat på. Har jag otur så är det någon som har lämnat in den i slumpmässigt vald kiosk och så ligger den där, bortglömd. Detta skulle dock kunna lösas med tydligare regler gällande hittegods och ett ordentlig centralsystem gällande värdesaker. Jag visste ingenting om deregler som fanns gällande detta.

En annan anledning är som en klasskamrat sa till mig. ”De kanske inte får söka upp telefonen för att det inkräktar på ficktjuvens integritet”. På sätt och vis är det ju lite identitesstöld som förekommer om en telefon är stulen. Personen i fråga har plötsligt makt att låtsas vara jag. Är inte det än mer integritetskränkande? Telefonen i sig har inget värde. Men kontakterna i den är värdefulla för mig och min karriär. Jag kan heller inte tänka mig att man får mer pengar för telefonen på svarta marknaden än vad man får för den i lösensumma.

Observera. Jag stödjer inte övervakningssamhället på något sätt. Tillexempel avstår jag från att gå med i facebook. Men någonstans behövs förklaring på saker och ting. Det finns det säkert. En hel del bra…

Just nu är jag mest irriterad och behöver häva ur mig…

Pyssel är bra för världen… bra för ficktjuven också

I ett tidigare inlägg nämnde jag min oro för hur den nya telefonen, en blå samsung, upplevdes tråkig och enformig. Detta har det blivit ändring på nu som resultat utav de pysselkvällar som hålls lite då och då på bestämda tider. Ett problem dock. Blå är stulen. Detta inlägg hade jag tänkt publicera lite tidigare men har blivit försenat och nu kan här bevittnas en del otur, trots att dagen ändå har vart en väldigt bra dag. Bortsett från den där lilla detaljen.

Men, men. Kan ju fortfarande visa hur fin Blå var, i bästa fall kanske någon känner igen honom och fattar.

Alltså. Blå har nu blivit fjäderfierad. Fast utan fjädrar… Fuskmockaband och återanvända pärlor. Nästan sådant man hittar i skogen… öhm… Fint blev det iallafall!

Pysselresultat

Vad som också var bra var att telefonen var lättare att hitta i stökiga väskan då det alltid är något utav fuskmockabanden som lyckas sticka fram och vifta med pärlorna. Kankse därför den var så lätt att sno också…

Självklart kan jag ju ha tappat telefonen också. Jag själv anser dock att det är högst osannolikt att så är fallet. Under tiden mellan då jag hade telefonen i handen och märkte att telefonen sedan var borta var jag vid ett tillfälle med om en händelse som uppenbarligen kan ha tagit tillräckligt mycket fokus och tid från mig att något sådant här kan hända.