You are currently browsing the tag archive for the 'Läsare' tag.
Fia af Fjaeder – culture angel and spring spreader.
Jag är rätt road av att läsa statistiken som finns över min blogg. Dels är det väldigt många som är intresserade av att läsa om burlesqueklubben Tip The Velvet…
En av dessa läsare var inte så intresserad av att läsa inlägget på svenska, antagligen för att det fattades grundläggande kunskaper om det svenska spårket. Denna person valde istället att använda Googles översättningsfunktion. Självklart blir jag intresserad av detta och börjar själv läsa igenom bloggen via översättningssaken…
- EA EA EA EA! EA so much that no one can think as much as you! Vad bloggandet går ut på: funderingar
Det mesta är nonsens. Meningsbyggnaderna är hopplösa och en hel del ord översätts fel (filur) eller inte alls (skafferiet). Sedan dyker förstås dilemmat med ordet Parlinotomte upp…
Parlino-plot destiny …
It talks about marketing in schools. Advertising: is, in many cases cruel annoying, but no advertising is grassland so annoying that Parlino ..?
Yesterday, at Kaivopuisto lunchtime in Gothenburg, awarded to the out Parlino-elves to the right and left. Yellow plastic.
I had a brownie …
Ulf was a little small, irritated at me when I told him I received the land. It will not be left in the morning … I wanted to have the site … You will understand why I took the land when I have told you about my brilliant idea. Parlinotomtens öde
Det känns som om Google vill få mig att framstå som någon slags okänslig erövrare….
Nu har det hänt en såndär konstig grej igen. Det finns en mystisk tendens med min blogg som gör att jag får många besökare de dagar jag inte har skrivit något. Jag börjar fundera på om det helt enkelt är ett tydligt tecken på att jag borde sluta skriva… För läsare, det blir det många de dagar jag inte skriver. Som idag. När medeltalet ligger på 15 besökare och plötsligt är det 60 som dykt upp… Rekord i antal besökare på en dag och då har inte ens rusningen börjat. Den där tiden på kvällen/natten då folk faktiskt är ute på internet och slösurfar.
Min första spontana tanke är: Ola har haft föreläsning och använt min blogg som exempel och sen har alla studenterna gått in där helt enkelt för att visa sig duktiga (eller förstå vad läraren säger). Jag är lite bitter idag.
Jag kan inte heller hitta en gemensam nämnare…
Hur kommer ni hit? Och inte en enda utav alla dessa mystiska besökare lämnar ett enda avtryck efter sig…
Ser med nästan förskräkelse på bloggstatistiken. Det ser ut att bli dubbelt upp igen. Närmare 400 läsare har jag haft den här månaden, jämfört med 200 förra månaden…
Men… vad är det jag skriver som är så spännande? Och… har det något att göra med att jag blivit mer aktiv som bloggare..?
Inläggsfrekvens
Boktryckarkonstens fader
Till att börja med har jag studerat lite frekvensen i hur ofta bloggar uppdateras. Blondinbella, som ju är den person vars blogg läses mest, uppdaterar sin blogg flera gånger om dagen. Detta gör gärna vardagsbloggarna också. Nu ska jag gå ut med hunden. Sen, efter det. om tjugo minuter, ska jag berätta vad det blir till middag etc. etc..
Av alla de besökare som besöker min blogg, så ser jag att en del av dem läser de äldre inläggen. Så som det verkar gör de det antagligen för att söka information om det ena eller det andra (hoppas mina texter hjälper dem lite). Behöver en blogg vara speciellt uppdaterad om folk ändå läser gamla inlägg?
Så hur skall jag förhålla mig till detta? Visst visar det på att man är ambitiös om det skrivs många inlägg i ens blogg, men samtidigt betyder det ju det att det ställs krav på mina läsare, att de hela tiden skall orka hålla sig uppdaterade. Informationssamhället kallades det visst. Därför har jag kommit fram till att ungefär var tredje dag passar mig. Fiffi fan club skall inte behöva denna uppdateringsnoja, tvärtom skall de se fram emot nästa nummer, som det alltid var när man var liten och väntade på den där serietidningen som skulle dimpa ner i brevlådan.
Innehåll och vad mer som skrivs om…
Stanczyk
Jag har egentligen inte bestämt mig än riktigt vad den här bloggen handlar om. Vill akta mig för vardagsbloggandet, finns så många sådana ändå.
Till en början när jag skrev mer aktivt var det för Arias skull. Dock ligger det projektet på is, av väldigt förståeliga skäl (kärlek).
Vill sprida glädje och kreativitet. Så nu siktar jag mest på att bara skriva underhållande texter. Om allt från pyssel till filosofi. Självklart spel också. Någon poäng måste finnas, oavsett om det är personligt (Pälsboll) eller någon kunskap jag bill dela med mig av (Vad är ett moodboard..?) Finns det ingen idé att läsa det jag skriver, varför skulle jag då skriva?
Önskemål?
En massa läsare
I WordPress finns en jättekul funktion där man kan se statistik över diverse saker. Vilka länkar folk klickar på för att komma till bloggen, vilka länkar de sedan trycker på i bloggen. Vilka inlägg de läser och på vilka sökord de hittar hit. En hel del utav de där sökorden är tankeställare ”… kan det där få en träff på mig..?”, en del är fullträffar; det finns många ute i världen som vill veta mer om mood boards.
Nu blir det ju förvisso lite övervakarsamhällegrejs över det, men tack och lov är alla anonyma iallafall.
Det finns självklart också en funktion där man kan se hur många som besöker bloggen. Det kanske inte är några astronomiska siffror men jag blir ändå grymt förvånad och jättejätteglad. Det lite mer aktiva skrivandet den senaste tiden har tydligen givit resultat… I december var ni 105 besökare, i januari var ni hela 214 och på åtta dagar, nu i februari, har bloggen redan uppnått 63 besökare!
En väldigt bestämd herre
Nu är det kanske så dock att 30% av dessa besök utgörs av min fan club… Men jag tänker fortsätta vara glad för det ändå! Punkt slut.
Även om statistiken säger att det är fler, så är det bara en som syns: Erik!
Erik!
Erik läser min blogg regelbundet och kommenterar så fort han har ngt att säga. När jag frågar honom om varför han läser min blogg så svarar han: ”för att du inte skriver vad du har gjort under dagen, eller vilka kläder du har på dig.”.
Nytta!
Erik må ha en bula i pannan men det är bara ett tecken på hans hjältemodighet (när han ramlar dumt). Så det här inlägget är dedikerat till min enda trogna läsare som ständigt våldgästar oss och diskar i köket.
Han har nu fått äran att bli förevigad på internet
