Varsel

Denna text är en fortsättning på texterna Omen och Tecken

Dessa ord är tänkta att var mer personliga och också därför mindre objektiva trots att jag gärna villa hålla kvar i den tråden. Märk väl att detta är mina funderingar och skall därför inte skrida över något eller någon annans. De är bara till för att medverka i och föra en debatt vidare.

Jag har nu studerat C.G. Jungs teori om Det kollektiva undermedvetna efter att detta kommit upp som förslag till mitt sökande. Dels har jag läst de här sidorna:
http://home.swipnet.se/~w-73784/jungintro.htm
http://www.cgjungpage.org/index.php?option=com_content&task=view&id=743&Itemid=54

Vad detta skulle kunna betyda är att – Jung fann likheter i många kulturer. Jag vill inte förklara mer ingående, jag förutsätter att var och en får tolka Jung på sitt sätt, men detta skulle då betyda att teckenläsandet är del av just den biten av människan. Det tillhör det kollektiva undermedvetandet. Ett svar på min fråga.

Men…

Jag har blivit påmind om varför jag förut (något som jag underligt nog har glömt) var skeptisk mot denna teori och jag känner att det svaret på min fråga är för enkelt. ”varför ser folk tecken? För att det finns ett kollektivt undermedvetet”. Det är som att fråga ”varför är folk mörkrädda? För att det råder brist på ljus i mörker.” eller ”varför åskar det? För att Tor har fått för sig att cumulus och cirros är de ultimata trumseten”. Det är ett för enkelt svar. Samtidigt känner jag att mina kunskaper inom detta område är alldeles för ytliga och jag vill därför inte uttala mig för mycket om ämnet. Samtidigt är detta en fråga, har det visat sig, som inte går, eller är väldigt svår, att svara på. Än så länge. Men de som tycker att Jungs teorier är ett utomordentligt svar, respekterar jag förstås (ni får gärna uttala er och försöka få mig på andra tankar om ni vill). Jag skulle dock själv snarare tro att det är en kulturellt inlärd process.

Om jag inte kan lösa mysteriet med tecknet, kan jag åtminstone svara på några av de andra frågorna som dök upp i Tecken. Detta känns dock svårt. Efter flera ihärdiga diskussioner jag haft med familjemedlemmar och bekanta känns det inte som jag kommer så långt trots allt. Jag tror att tecknen behövs, för att den är del av en eller flera gamla kulturer och något många därför har gemensamt. Vad vi just nu behöver i denna värld är att se likheterna i våra kulturer, för ökad förståelse. Däremot så skulle jag önska att de som låter sina liv styras så starkt av dessa tecken borde ta sig en funderare och inte låta sig skrämmas av att gå egna vägar. För övrigt så är teckenletandet, om inget annat, ett nöje i alla fall.

Var och en får göra sin egen bedömning och det här är så långt jag har kommit på dessa dagar. Vissa gåtor är nog heller inte till att besvaras, att nå det ultimata svaret en dag… det säger sig självt.

Min bedömning – som jag alltid fått höra – jag tänker för mycket. Eller snarare för komplicerat (är jag för självgod nu?), mer tid borde läggas på att fundera över melodifestivalen och självklart de äventyrslystna utrikesministrarna. vad ska jag ha för färg på min bil?

Läs även andra bloggares åsikter om Det kollektiva undermedvetna, Järtecken, Jung, Melodifestivalen, Omen, Spådom, Tecken, Varsel

Omen

Denna text är en fortsättning på den tidigare Tecken

Nyheterna om den norska ministern är slut. Melodifestivalen växer dock stadigt som ogräs i trädgårdsland (om vi ändå ska börja tala vårtecken nu). Jag har fortfarande inte lyckats krocka med min gode/goda professor på spårvagnen. Jag vänder mig till det moderna och omdebatterade uppslagsverket Wikipedia, men även folk som jag uppfattar som stora kunskapskällor. I denna text, vår andra del i historien om tecknet och tydandet av det, vill jag gå in mer konkret på hur det uppstod och varför. Förhoppningsvis med ambitionen att vara så objektivt som möjligt.

Joseph Anton Koch

Till att börja med hittar jag ett namn på fenomenet – Järtecken. Detta ord kan mycket väl liknas vid ett annat – Omen. Jag väljer att citera Wikipedia:

Järtecken är naturliga fenomen som tolkas av människor till att betyda något. En övernaturlig föraning om att något kommer att hända i framtiden. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rtecken

Omen – ett varsen, förebud eller tecken på – i folktron tron att vissa händelser kan säga något om en person framtid och kommande händelser, positiva eller negativa. Den katolska medeltiden var väldigt fixerad vid järtecken, vilket var omen som vanligen visade på den snart förestående skärselden. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Omen

Detta är till viss del vad jag har letat efter. En historisk grund. Ja, teckentydandet kan kopplas till religiositet, men det är troligare så att teckentydandet är äldre än ngn känd religion idag och behöver då inte kopplas specifikt till någon speciell tro. Homo Sapiens har alltid varit fantasi- och skrockfull. Är det något vi delar med fler djurarter? Hinner inte leta efter svar, frågor leder ändå alltid till nya frågor och någonstans måste jag avgränsa mig, för samhällets skull.

Behövs tecknet? Ateisten i mig säger att det är en onödig del, på så sätt att det är jag själv som skapar det, men det kan också ha en psykologisk orsak. För människan är det kanske stimulerande att låta fantasin ta över och vara kreativ även i sin verklighetsuppfattning.

Utöver tidigare nämnda har jag svårt att hitta mer kunskap och information på området. Speciellt texter som är objektiva och trovärdiga. Det är uppenbarligen alldeles för tidigt för världen och dess befolkning att diskutera detta ämne.

Jag kan själv se en betryggande del i teckentydandet, ”jag vet min framtid och behöver inte oroa mig för vad som skall ske”. En önskan om att få veta den vinnande lottoraden innan dragningen. Att vara först. Att smita undan annalkande bekymmer.

Trots att det känns som om jag på långa vägar inte nått den information jag sökte, väljer jag ändå att publicera detta inlägg, för att öppna upp för diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om Förebud, Budbärare, Järtecken, Omen, Tecken, Varsel, Framtid, Spådom,